Begreppet folkbildning sammanfattar verksamheten i studieförbund och folkhögskolor. Till skillnad från den obligatoriska skolan med formell utbildning är folkbildningen informell och frivillig. Folkbildningen är också mer flexibel, d.v.s. människor kan själva välja vad, var, när och hur de vill studera, oavsett ålder, bostadsort och tidigare kunskaper. Till skillnad från den obligatoriska skolan ges inga betyg och ställs inga formella krav på hur mycket man skall prestera. Det bestämmer den enskilde individen själv. På detta sätt kommer människor samman för att lära sig mer, för att stärka sina möjligheter att påverka de egna livsvillkoren och ofta för att påverka och förändra förhållanden i samhället.

Folkbildningen kan ses som folkrörelsernas metod för att åstadkomma samhällsförändringar och för att ge medlemmarna de kunskaper som behövdes för att kunna vara delaktiga i samhällsbygget. Denna uppgift är fortfarande aktuell. Det är inbyggt i folkbildningens idé att den förändras över tiden, i takt med att människornas och samhällets behov skiftar. Det gäller såväl ämnen som arbetsformer.

Folkbildningsarbetet sker i studieförbund, med främst studiecirklar och olika kulturverksamheter, samt inom folkhögskolor, med både långa och korta kurser och kulturaktiviteter. Samarbete sker ofta med de folkrörelser och andra organisationer som antingen är medlemmar i studieförbund och/eller huvudmän för folkhögskolor.

Med tiden har gruppverksamheten i studiecirklar ökat kraftigt i betydelse, och numera utgör kulturprogrammen en viktig del av arbetet liksom en stor bredd av utbildningar. Folkbildningen har hela tiden präglats av starka sociala och samhällsbyggande ambitioner. Tanken är att deltagarna av egen kraft skaffar sig kunskap och utvecklas i samspel med andra.

Historiska årtal om folkrörelser och folkbildning

I över hundra år har människor i Sverige samlats för att tillsammans studera på egna villkor, ta del av föreläsningar och delta i kulturprojekt. Då som nu var motiven att stärka sina möjligheter att påverka de egna livsvillkoren och ofta att påverka och förändra förhållanden i samhället. Under andra halvan av 1900-talet har statens och kommunernas stöd till folkbildningen varit omfattande. Folkbildningen har växt till en bred folklig verksamhet. Ibland beskrivs Sverige som en ”studiecirkeldemokrati”. den första studiecirkeln ägde rum 1902 och det första studieförbundet bildades 1912.

En stor del av folkbildningsarbetet, både i studieförbund och i folkhögskolor, sker i nära samarbete med de folkrörelser och andra organisationer som antingen är medlemmar i studieförbund eller huvudmän för folkhögskolor. En demokratisk samtalskultur har utvecklats inom folkbildningen, grundad på tolerans mot oliktänkande och respekt för sakliga argument och fattade beslut. I det dagliga folkbildningsarbetet tar den sig uttryck i att deltagarna har ett stort inflytande och gemensamt är med och formar innehåll och uppläggning.

Studieförbunden byggdes upp utifrån olika folkrörelser:

• Nykterhetsrörelsen – NBV
• Arbetarrörelsen- ABF
• Svenska kyrkan- Sensus
• Den frikyrkliga rörelsen- Studieförbundet Bilda
• Landsbygdsrörelsen- Studieförbundet Vuxenskolan
• Universitetens studerandeföreningar- Folkuniversitetet
• Den humanistiska rörelsen- Medborgarskolan
• Frilufts- och miljörörelsen- Studiefrämjandet
• Den muslimska rörelsen- Ibn Rushd

Den moderna folkbildningens historia i Sverige börjar på 1800-talet, med de första folkhögskolorna, biblioteken, föreläsarföreningarna, s.k. bildningscirklar samt även tidskrifter och debattböcker. De olika bildningsrörelserna växte fram parallellt med och i samarbete med de nya folkrörelserna. De första folkhögskolorna bildades redan 1868, medan de första studieförbunden tillkom i början av 1900-talet. Under mellankrigstiden växte folkbildningen, med allt fler folkhögskolor och studieförbund. Folkbildningen frodades även utanför folkhögskolor och studieförbund; när radion startade fick den t.ex. ett tydligt folkbildningsuppdrag.

Det bekanta begreppet ”fritt och frivilligt” myntades av 1944 års folkbildningsutredning. Utredningens betoning på ”demokratisk fostran” hade naturligtvis en påtaglig aktualitet genom framväxten av de totalitära rörelserna under 1900- talet och det nyss avslutade världskriget. Under 1900-talets andra hälft har folkbildningen fortsatt att expandera, samtidigt som regering och riksdag efterhand förändrat villkoren för de statliga anslagen till folkhögskolor och studieförbund. Den senaste stora förändringen kom 1991 med en helt ny folkbildningsförordning, som innebar att den statligt stödda folkbildningen blev målstyrd istället för regelstyrd.

Folkbildningen finansieras till stor del genom stöd från stat, regioner och kommuner. Vid sidan av den traditionella verksamheten med studiecirklar och kurser bedriver studieförbund och folkhögskolor även annan verksamhet, på uppdrag av samhället och medlemsorganisationer.

Läs mer;
Folkbildningsrådet  www.folkbildningsradet.se
Studieförbunden i samverkan   www.studieforbunden.se
RIO www.sverigesfolkhogskolor.se/rio
Folkhögskolornas informationstjänst  www.folkhogskola.nu
SKR  http://www.skr.se
Stockholms folkhögskolor  http://stockholmsfolkhogskolor.se